Historik

Föreningen firade 100-årsjubileeum 2006

och man kan milt säga att mycket vatten har runnit under kölarna dessa år. För den historiskt nyfikne ges här en liten inblick uppkomsten av Strömstad Seglarförening. (artkel från jubileeumsnumret 2006 av Ruskpricken av Jöran Hultén, vilket vi tackar för).

 Strömstad Segelsällskap 100 år

Det finns få idrotter som är så sällskapliga som segling och i Strömstad
fick man sällskap redan 1906 – eller ”man blev ihop” som det heter numera.

Hur gick det till? – Man frågade chans enligt tidens sed, genom en annons i lokalpressen:

För segelsporten intresserade hvilka önska bilda segelsällskap eller Klubb, torde samlas å Laholmens restaurang onsdagen Den 6 ds kl. 9 em.

Strömstad den 5 juni 1906 Inbjudarne. (Strömstads Tidning 6/6 1906)

Anledningarna var flera:

* Segling hade sanktionerats från högsta ort – (Kungliga Segelsällskapet, KSSS, Göteborgs Kungliga Segelsällskap, GKSS t ex);

* Badortskonkurrenten Lysekil hade skaffat sig ett segelsällskap 1905, Lysekils SS

* Traditioner, genuint kunnande och intresse för ”seglingsidrotten”

Utan minsta hänsyn till IKR 38 gjorde SSS:s ”fäder” en suverän grosshandlarstart:
Initiativtagarna A.V. Lundgren, Birger Widén och Konrad Kristensson var samtliga ”Handlande” – det krävdes solid ekonomi för att kunna ägna sig åt nöjessegling, en sysselsättning för samhälles spetsar.
Den arbetarvänliga tidningen Norra Bohuslän häcklade ”seglarsnobbarna” med rubrikfrågan:

”Hvar tillbringar arbetarne sin semester?” och besvarade den retoriskt: ”Vi veta alla, att de icke ha
råd att taga semester. /—/ För grosshandlaren, konsuln och direktören är det lika så naturligt att arbetarne icke ha semester, som att de själfva ha den.”
(N.B. 25/8 1906)

Fru Fortunas farkoster – Utlottningsbåtarna

Syftet med ett segelsällskap är naturligtvis att man skall segla, och helst ”i sällskap med andra” – men här uppstod problemet att det var ytterst få som hade råd att hålla sig med lämpliga båtar
(sex båtar upptas i sällskapets förteckning från inledningsåret!).

Vad göra?

Jo, man följde den ”kungliga förebildens exempel (GKSS), inte bara när det gällde ”antrekk” (uniform ”af mörkblått finrandig cheviot samt att å såväl knappar som mössband skulle placeras 3 st. S”.) utan också i fråga om anskaffning av båtar. Att det var kris på flottfronten förstår man av styrelsens påtvungna beslut att tacka nej till Lysekils Segelsällskaps inbjudan till deltagande i en ”triangelkappsegling” 24/6 1907:

”hvilken styrelsen den 24 mars afböjt i saknad af lämplig kappseglingsbåt”. Usch, så skämmigt!

”Tvi! Spôtta i nävane å gör nogge!” 

”Nogge” blev utlottningsbåtar, som beställdes av lokala båtbyggare (mestadels) och som lottades ut bland medlemmarna (en inköpt lott innebar samtidigt medlemskap i SSS, vilket gav underliga medlemssiffror!). Man arrangerade fester med ”basar” å Societetssalongen – entusiasmen var stor när beslutet fattades; hovmästare Arvidsson tog initiativet och föreslog en tvådagarsbasar med spriträttigheter, vilket väckte jubel bland de församlade mötesdeltagarna. Optimismen medförde att tre nya medlemmar anslöt sig till sällskapet (sneseglare?):

”i medvetande om en sund sports folkuppfostrande betydelse, om sportens mål, hälsa och styrka, fysisk och moralisk!
Nya medlemmar, nya båtar, goda inkomster och framtida segrar åt Strömstads Segelsällskap!” (N.B. 27/4 1907)

Basaren inbringade 1100 Rdr och diskussionerna om vilken båttyp man skulle satsa på inleddes omedelbart – och de är uppenbarligen inte slut än! Man växlade de kommande åren mellan ”moderna kappseglingsbåtar” och ”den mer invanda kostertypen”. Ett vackert exempel på den sistnämnda fanns avbildad i S.T. 17/4 1909. Utlottningsverksamheten fram till 1960, då den ersattes av kaffelotterier, (suck!).

Den mest kända, för att inte säga mest berömda utlottningsbåten var K-6:an, konstruerad av bröderna Ohlsson, men för ändamålet byggd av Nestor Nilsson i Strömstad (8 st från samma varv!). Denna båttyp är SSS:s verkliga traditionsbärare – vår kontakt med ”rötterna” (därav rotblöta?).

(En K-6:a på väg mot Syd-Koster under Kostervalsen i slutet på 80-talet)

Kappseglingarna

Det hade kappseglats tidigare i Strömstad (tävlingar för ”proffsen”, de s k badgäst-seglarna t ex) men 1907 arrangerades den första tävlingen i SSS:s regi och det kan vara värt att citera S.T:s referat:

”Banan var: Skorfö – Kostersten, mällan Sneholmarene – Skorfö. /—/ En frisk bris rådde, som tillät de flesta båtarne att föra 4 segel. Då det var s k fri segling ställdes kurserna ut till fasta rundningsmärket, Koster-sten, mycket olika. En del seglade upp under Käbblingarna först, en del styrde bor mot Tistler, varför banan (kryssbanan) blev betydligt olika för båtarne. Då den uträknade respiten gav anledning till olika meningar, har man ännu ej kunnat bestämma, vilka som blevo pristagare.

/—/ ”Denna första kappsegling avlopp emällertid på ett mycket lyckligt sätt, och flera av båtarne presterade en utmärkt vacker segling, som visade att Kostertypen ingalunda är att förakta som snabbseglingsbåt”. (S.T. 4/9 1907)

Känner du igen dig? Banan? Vägvalet? Tjôtet? Den försenade prisutdelningen? – Visst!

SSS:s nabokontakter:

Unionsupplösningen 1905 medförde att ett eskaderseglande SSS gäng möttes av stenkastande grannar vid ett av sina besök (norsk intifada?). Nåväl, efter de mörka åren under första världskriget ville man lysa upp tillvaron med en stor ”Faellesregatta” 27/6 1920 – och det blev något det! Våra norska vänner kom med ett imponerande startfält bestående bl a av 8:or, 75-, 55-, 50- och 40-kvadratmeters skärgårds-kryssare!

”Stadens hamnpartier och sommaretablissement visade ett rikt inslag av norska färger jämsides med de svenska och redan tidigt började det vimla av främmande yachtmän och seglare på gatorna; i södra hamnen ankrade den ena jakten efter den andra”. (Bohusl.)

Styrkeförhållandet var uppenbarligen alltför ojämnt för att motivera en fortsättning på utbytet, och det skulle dröja till glädjeyran efter befrielsen från den tyska ockupa-tionen under andra världskriget, innan man gjorde ett nytt försök: Strömstadsregattan 10-11 augusti 1946.
I programmet kunde man läsa bl a:

Det är med stor glädje, som man åter ser den vackra norska flaggan i Strömstad; en glädje som varit oss förmenad under krigsåren.”

Regattan hade kungligt deltagande, den norske kronprinsen Olav hedrade staden med ett besök.
”Han Olav tog Strömstad med storm. Stormen tog däremot Strömstadsregattan.” skrev STNB om evenemanget (13/8 1946).
Regattan blåste bort den gången, men det har blåst många vindar sedan dess och Strömstads Segelsällskap har fortfarande vind i seglen, 100 år efter starten:

”i medvetande om en sund sports folkuppfostrande betydelse, om sportens mål, hälsa och styrka, fysisk och moralisk! Nya medlemmar, nya båtar, goda och framtida segrar åt Strömstads Segelsällskap!” (som sagt).

Jöran Hultén